Sju procent av alla barn beräknas ha en språkstörning. Ändå är kunskapsnivån om den här diagnosen låg inom skolan och samhället i stort. I den här artikeln går vi till botten med vad det innebär att ha en språkstörning med hjälp av logopeden Anna-Karin Arnald. 

Språkstörning är ett brett spektrum av språkliga svårigheter som innebär att man inte kan lära sig och använda sitt eller sina modersmål lika enkelt som jämnåriga. Vanligt är att förståelsen av både talat och skrivet språk är nedsatt, man kan också ha ett bristande ordförråd, svårt att hitta ord och att formulera meningar. Beroende på hur stora svårigheterna är bedöms språkstörningen som mild, måttlig eller grav.

Skillnaden mellan språkstörning och DLD?

I den anglosaxiska världen använder man begreppet DLD, developmental language disorder, en bredare diagnos som tar hänsyn även till psykosociala faktorer hos personer med språkstörning.

Många organisationer, forskare och logopeder använder därför begreppen tillsammans, för att få med en större bredd av vad språkstörning innebär.

– Inom gruppen personer med språkstörning/DLD finns det de som har ganska lätt för sig och så finns det de som knappt har ett språk, och allt däremellan, förklarar Anna-Karin Arnald som är leg logoped och utbildar om språkstörningsfrågor inom företaget Funka Mera Norden.

Vem ställer diagnosen språkstörning?

Det är logopeder som genom språkliga tester utreder och ställer diagnosen språkstörning, mestadels på barn och unga. Det är också logopeden som arbetar med behandlingsinsatser som att träna på ord, grammatik och uttal eller med att handleda och informera föräldrar och skola. Just handledning och information ser Anna-Karin Arnald som den viktigaste insatsen.

– Vid en språkstörningsdiagnos blir det ofta väldigt mycket fokus på bara träning, men det är träning i kombination med hjälp och anpassningar i vardagen som ger mest effekt, inte bara att gå till logoped en gång i veckan, säger hon.

   Anna-Karin Arnald har arbetat kliniskt som logoped i 20 år, mestadels i förskola och skola. Hon förklarar att grav språkstörning ofta upptäcks redan på BVC, då språkstörningen hörs mer. De barn som pratar relativt obehindrat, men som har svårt med förståelse eller hur man använder språket, missas däremot oftare, menar hon.

– Eftersom jag tror att det finns ett stort mörkertal, lobbar jag för att logopeder som regel ska ingå i neuropsykiatriska utredningar. För ju fler förmågor man får att kompensera för en funktionsnedsättning, desto större chans är det att man klarar sig bättre i skolan och i yrkeslivet, säger Anna-Karin Arnald.

Hur vanligt är det?

Språkstörning/DLD ser olika ut hos olika personer och förändras över tid, men följer med genom hela livet. Området är fortfarande relativt okänt för den stora allmänheten, men enligt Kunskapsguiden har språkstörning rapporterats hos ungefär 7 procent av barn utan intellektuell funktionsnedsättning i förskole- och skolåldern. Utöver det har 2–3 procent av barnen språkliga svårigheter som motsvarar en språkstörning tillsammans med intellektuell funktionsnedsättning eller annan känd relaterad diagnos, som autism. Hos 1–2 procent uppges de språkliga svårigheterna så stora att språkstörningen betraktas som grav. Exakt hur många personer som har fått diagnosen språkstörning i Sverige är däremot inte känt.

Fördelningen mellan flickor och pojkar som har språkstörning/DLD är jämn, men fortfarande upptäcks flickor med språkstörning/DLD senare än pojkar, eller inte alls.

– Flickor har andra strategier och bättre sociala strategier generellt, det är ganska likt hur det ser ut inom autism och adhd. Det har också funnits en förförståelse om att språkstörning handlar om pojkar, och därför har fokus varit på pojkar, förklarar Linda Bergfeldt som är kanslichef på Afasiförbundet och sitter i Skolverkets och Specialpedagogiska skolmyndighetens samråd.

Vad beror språkstörning/DLD på?

Man vet inte exakt vad språkstörning/DLD beror på. Det är en medfödd funktionsnedsättning och det finns en ärftlig faktor, men det är långt ifrån självklart att fler inom familjen har det. Språkstörning/DLD förekommer oberoende av miljö, intelligens eller vilket språk man pratar.
   – Däremot är det så att en språkligt stimulerande miljö är bra vid språkstörning. Får man mycket stöd hemifrån går det bättre än om man vistas i en miljö där man inte får så mycket hjälp. Därför är stöd till föräldrarna jätteviktigt, säger Anna-Karin Arnald.

Samtidiga diagnoser

Internationell konsensus kring språkstörning/DLD är att många med utvecklingsrelaterad språkstörning även uppfyller diagnoskriterier för till exempel adhd, dyslexi och autism. Ju större språkliga svårigheter man har, desto större sannolikhet är det att man även har någon annan funktionsnedsättning, menspråkstörningen kan inte förklaras av andra funktionsnedsättningar.

Ungefär 50 procent av barn som diagnostiserats med adhd har även en språkstörning. Däremot är det inte lika vanligt att barn med språkstörning även har adhd, ungefär 20 procent. Förekomst tillsammans med autism är mer svåröverblickat, bland annat eftersom autismbegreppet numera även omfattar Aspergers syndrom, där språkliga svårigheter inte ingår. Språkstörning och dyslexi uppträder ofta tillsammans, vilket också är vanligt vid adhd. Dyslexi och språkstörning är däremot två olika diagnoser, som ofta sammanblandas och ibland feldiagnosticeras, menar Linda Bergfeldt på Afasiförbundet.

– Insatserna för en elev med dyslexi blir otillräckliga eller fungerar inte för en elev med språkstörning/DLD som ju behöver en helt annan hjälp med förförståelse, ord och termers betydelse och bildstöd.

Linda Bergfeldt

– Talsyntes hjälper exempelvis vid dyslexi, men vid språkstörning är det ofta svårt att processa språket, vilket gör att en talsyntes endast hjälper om den är långsam och extra tydlig, säger hon.

Situationen i förskolan och skolan

Språkstörning/DLD påverkar i alla skolans ämnen, i allt från skriftliga instruktioner till att läsa till att kunna resonera – allt det som är kunskapskraven i skolan. SPSM har tagit fram ett studiepaket för dem som arbetar med barn, elever eller vuxenstuderande med språkstörning i syfte att öka förutsättningarna för lärande och utveckling.

Tillgång till hjälpmedel och tillräckliga anpassningar för barn med språkstörning/DLD är extra viktigt i skolan. Visuellt stöd, hjälpmedel för tidsuppfattning och TAKK-tecken, anpassade läromedel, hörselkåpor, skärmar, möbeltassar, och akustikplattor är några hjälpmedel som skolan kan erbjuda. En del behöver också mindre undervisningsklasser eller egen resursperson för att underlätta lärandet. Lugnare klassrumsmiljö, tydlig struktur och förutsägbarhet, möjlighet till täta pauser, repetition och tydliga instruktioner är också ett behov hos de flesta elever med en språkstörning.

– Det kan handla om att tänka på att den som talar eller den som ska föra fram information till den som har språkstörning behöver anpassa vad man säger och hur man säger det. Man missar ofta att anpassa det man säger så att barnet förstår. Om en elev inte förstår vad den ska göra eller inte hänger med, hur ska den då kunna lära sig? Det är inte ovanligt att barn som har svårt att förstå instruktioner kan uppfattas som ouppfostrade eller som att de har svårt att koncentrera sig, säger Anna-Karin Arnald.

Den som har språkstörning behöver också en mycket högre dos språkträning för att ha en chans att jämföra sig med andra barn i samma ålder, förklarar hon.

– Med anpassningar och språkstimulans kan man uppnå mycket, men träningen ska då innebära att man ger en massa språk och hittar sätt runt svårigheter. Börjar man påpeka fel kan barnet tappa lusten att prata och uttrycka sig.

Anna-Karin Arnald,

Det handlar också om att informera och utbilda barnets omgivning, eftersom språkstörning även visar sig i ämnen som man vid en första anblick inte är så kopplat till språk.

– Det kan till exempel vara svårt med matte, men då kanske det egentligen är begreppen eller orden som är utmaningen. Om man jämför det med att läsa matte på danska eller franska, så kan det vara lätt att blanda ihop 30 och 13 eller 33. Då blir allt fel för att orden är svåra, inte för att man nödvändigtvis inte förstår siffrorna eller talen, säger Anna-Karin Arnald.

Flerspråkighet och språkstörning/DLD

Att vara flerspråkig eller att inte ha möjlighet att höra och tala ett språk tillräckligt mycket, leder inte till språkstörning. Har man språkstörning, har man det i alla språk som man pratar, i motsats till den väletablerade missuppfattningen att flerspråkigas språk utvecklas långsammare.

På DLD-dagen i oktober skrev bland andra Afasiförbundet och Logopedförbundet ett debattinlägg i tidningen Vi Lärare Specialpedagogik om att skolan vet för lite om flerspråkiga elever och språkstörning/DLD.Linda Bergfeldt på Afasiförbundet menar att man ser både att det förekommer överdiagnostisering och underdiagnostisering av barn som är flerspråkiga.

Mätinstrumenten för diagnos är framtagna på elever med endast svenska som modersmål och tar inte hänsyn till hur flerspråkiga barn använder språket, hur man mixar olika språk och att man byter ut ord och grammatik, säger hon.

Unga och vuxna med språkstörning/DLD

Språkstörning/DLD är en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning, vilket innebär att de språkliga begränsningarna visar sig under uppväxten, ofta i förskoleåldern. Men precis som vid andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar finns svårigheterna ofta kvar i vuxen ålder.

– Bland vuxna är det ovanligt med uttalsvårigheter eller stora grammatiska svårigheter, många har dessutom hittat ett sätt att kompensera så att språkstörningen inte märks så tydligt. Men det är vanligt att ha kvar inre svårigheter, som problem med att förstå svåra begrepp eller ord, säger Anna-Karin Arnald.

Det finns ännu inte tillräckligt med forskning på språkstörning/DLD i ett längre perspektiv, men Socialstyrelsen gjorde 2021 en förstudie kring unga och vuxna med språkstörning där forskning, intervjuer med ideella organisationer och chefslogopeder ingick. Där lyfts bland annat att språkstörning innebär stora utmaningar socialt och psykosocialt, både i skolan och på fritiden, att språkstörning medför något högre risk för ångest och depression och att många har lägre studiekvalifikationer än snittet. Den visade också att vuxna med språkstörning/DLD har sämre förutsättningar att klara av sin privatekonomi och att färre vuxna med språkstörning/DLD lever i kärleksrelationer.

I vissa regioner ingår det inte i logopeders uppdrag att utreda språkstörning hos vuxna, något som Anna-Karin Arnald menar är ett stort problem för både vuxna med språkstörning/DLD och för logopeder.

– Vuxna kan höra av sig till mig som tror att de har en språkstörning och undrar vad de ska göra. De får en remiss från en läkare till en logoped, men remissen skickas tillbaka. Logopeder får då ibland uppge till den som remitterar att det är läs- och skrivsvårigheter som ska utredas – och så hittar man språkstörningen där. Det är ett galet system, säger Anna-Karin Arnald.

Kunskapsläget

2018 gjorde SPSM en nationell kartläggning om språkstörning och mer forskning sker nu på språkstörning/DLD. Både Anna-Karin Arnald och Linda Bergfeldt på Afasiförbundet upplever att kunskapen ökar, men att det fortfarande råder stor okunskap om språkstörning/DLD.

– Hos de som jobbar med barn och ungdomar har de flesta jag pratar med hört talas om språkstörning och vill lära sig mer. Men bland den breda allmänheten vet många inte alls vad språkstörning är, än idag. Jag tror att det hänger ihop med att om jag säger språkstörning så tänker man kanske på att det är svårt att tala eller att man har svårt att lära sig engelska, att man tänker på att lära sig andra språk, säger Anna-Karin Arnald.

 Text : Johanna Aggestam Foto: Martin Frick, privat