På förskolan “Bybarna” utanför Göteborg tas barnens behov av vila och återhämtning på allvar – inte bara vid lunchen utan under hela dagen. Med små pauser, lugna miljöer och lyhördhet för barnens signaler skapas en trygg plats där barnen orkar och trivs, trots begränsade resurser.

Strax utanför Göteborg, på landsbygden cirka 45 minuter bort, ligger föräldrakooperativet Bybarna. Här i en röd villa omgiven av en prunkande trädgård, där varje kvadratmeter tas tillvara, har en unik förskolemiljö skapats. Förskolepedagogen Maria Svensson möter oss med engagemang och stolthet när hon hälsar oss välkomna till den värld som pedagogerna tillsammans byggt upp med enkla medel, men med stort hjärta.

Vila och återhämtning – en del av förskolans vardag

Maria och hennes kollegor har noterat att många barn har långa dagar på förskolan, eftersom föräldrarna ofta pendlar in till Göteborg. För att hjälpa barnen att orka hela dagen insåg de att lunchvilan inte var tillräcklig. I stället infördes små pauser för vila och återhämtning utspridda under hela dagen. De arbetade också medvetet med miljön, så att naturliga platser för vila och återhämtning finns i alla rum, både inne och ute.

– Vi tänker att här ska hela dagen erbjuda återhämtning på något sätt. Självklart så har vi lunchvilor, precis som alla förskolor har, men vi ser ju att det finns barn som är mer känsliga än andra barn. De kan ha en NPF-variation eller på något annat sätt behöva mycket återhämtning. De här barnen är såklart de som inspirerat oss att jobba så här, men det är en fördel för alla – både barnen och personalen, säger Maria.

Små steg och stor portion kreativitet

När vi visas runt på förskolan slås vi av hur smarta men ändå enkla lösningar som de valt att använda. Ett fördetta barnvagnsförråd förvandlades till ett förtrollat sagorum, grenar av pil blev till en magisk koja och en gammal husvagnsinredning blev till en soffgrupp.

Att driva ett föräldrakooperativ med begränsade resurser har tvingat fram kreativitet hos personalen.

– Vi har inte mer tillgångar på ett föräldrakooperativ. Vi har snarare mindre tillgångar. Och det har tvingat fram en kreativitet, säger Maria.

Att göra om förskolan skedde inte över en natt, utan har varit en lång process som fortfarande pågår.

– Förändringar behöver inte vara omfattande för att ge resultat. Vi tar små steg. Vi har jobbat länge och därför syns det. Men ta små steg för alla små steg gör skillnad, säger Maria.

Återhämtning genom miljön

Alla barn återhämtar sig på olika sätt, vilket Maria är väldigt uppmärksam på.

– En del barn återhämtar sig genom att vara i rörelse, andra genom att dra sig undan. Det handlar om att vi måste skapa utrymme för båda delarna – och förstå att återhämtning kan se väldigt olika ut, säger hon.

På den här förskolan uppmuntras de barnen som har mycket motorik i kroppen att klättra i trä, och balansera på hinderbanan. Barnen som behöver mer lugn erbjuds alltid en avskild plats och möjlighet att delta i aktiviteter på sina villkor. De är också noga med att erbjuda miljöer där de stora och små barnen inte alltid är tillsammans.

– Snickarverkstaden är ju ett sånt ställe där de stora barnen får vara, och det tycker vi är jätteviktigt. Där är det ett annat lugn, där kan de liksom gå in i en annan sorts fokus. De får använda kroppen och händerna men ändå varva ner mentalt. Det är en form av återhämtning som passar just dem, säger hon.

För de yngre barnen, eller för de som behöver mer stillhet, finns också genomtänkta platser som ger lugn och avskildhet.

– Kuberna där på baksidan – där vet vi att de små barnen ofta är. Det är en miljö där de kan få vara ifred från de stora. Och vi är väldigt medvetna om att de behöver det, att de ska få sin egen plats. Det ger dem möjlighet att landa i sig själva, berättar Maria.

Vikten av att förstå barnens behov

Maria betonar vikten av att se bortom beteenden och verkligen lyssna till barnens signaler. I stället för att tolka protester eller starka känsloyttringar som ett problem, vill hon att de ses som viktiga budskap.

– Barnen som kämpar eller som protesterar – de är inte ett problem, utan de är en signal. Det är något i miljön, eller i vårt bemötande, som de inte klarar av just nu. Se vad de behöver, och försök förstå varför det blir som det blir, säger Maria.

Text: Nina Norén Foto: Petter Alke

.