Pierre Mörck har de senaste åren medvetet gått från att vara en bestämd och arg pappa till att bli närvarande och trygg. Med två barn med autism och adhd, har han lärt sig att möta deras behov på deras villkor och hitta nya sätt att vara pappa.

För några år sedan var Pierre arg och bestämd. Han blev besviken när barnen inte gjorde som han ville.

– Jag trodde alltid att en pappa ska vara stark och stabil. Att peka ut rätt och fel, och säga: “Du kan om du vill, kämpa.” Det känns lite manligt, lite pappigt nu i efterhand, säger Pierre.

Diagnoserna blev vändpunkten

När Nelson, 12, fick diagnoserna autism och GAD och Rufus, 10, adhd, insåg Pierre att hans sätt att vara en auktoritär pappa inte fungerade.

– Jag gjorde ju det i någon form av välmening, men upplevdes ju mest som väldigt arg och bestämd. Jag märkte att allt slets åt fel håll. Det var efter deras diagnoser som jag förstod att det inte skulle hålla i längden att fortsätta på den vägen, säger Pierre.

I samband med att Pierre själv mådde psykiskt dåligt en period blev han mer ödmjuk inför barnens mående. Denna egna resa ihop med han utvecklade sin kunskap om vad NPF gjorde att han successivt började ha ett helt annat förhållningssätt.

– Istället för att säga att ansvaret ligger på dem, frågade jag mig själv: “Hur kan jag stötta dem utifrån deras behov?”, säger Pierre.

Familjens relationer har förändrats

Pierre vill idag vara en pappa som lyssnar och stöttar sina barn, oavsett om det går bra eller dåligt.

– Jag hoppas att pojkarna känner att de kan säga vad som helst, utan att bli dömda eller avvisade. Det är viktigt för mig att de alltid ska känna sig trygga med att komma till mig, säger han.

Pierre berättar att den nya relationen har påverkat hela familjen på ett positivt sätt. Han har blivit mer öppen och kan prata om både tunga och lättare ämnen utan att bli arg eller frustrerad.

– Helt ärligt vet jag inte om familjen hade kunnat fungera i längden om jag fortsatt som förut. Det påverkade inte bara relationen med barnen, utan också min relation med Stina, min sambo, säger han.

Idag har Pierre och Stina hittat en bättre balans i sin relation. Tidigare kunde han vara ganska bitsk och auktoritär, medan Stina fick ta en mjukare och mer förstående roll. Nu möts de istället i ömsesidig respekt och samarbete.

– Jag har blivit mjukare, och Stina kan vara mer bestämd. Det gör att vi kompletterar varandra bättre, säger Pierre.

Att våga förändras – tips till andra pappor

Pierre är medveten om att förändring inte är enkel.

– Livet är inte spikrakt, vi påverkas av det som har hänt oss och som händer oss. Men det går att hitta nya vägar framåt om man känner att det här kanske inte är den bästa vägen, säger han.

Nyckeln för honom har varit att släppa kontrollen och se barnen.

– När man märker att “du kan om du vill” är en ingång som skyfflar över allt ansvar på barnet och skapar bitterhet, då blir det istället: “Jag vet att du vill, jag tar ansvaret och försöker hitta vägar tillsammans.” Då blir man också ödmjuk och relationen växer, förklarar Pierre.

Han berättar att det krävs både tålamod och mod att förändra sig.

– Det kan vara jobbigt, framför allt när det finns förväntningar från sig själv, från andra, kulturen och omgivningen. Men det går, absolut, säger han.

Till andra pappor som vill göra samma resa vill han säga:

– Om man är villig att göra den resan handlar det om att kunna mer. Kan man mer, får man bättre verktyg och kan förändra snabbare och mer effektivt. Det är svårt att förändra om man inte kan någonting alls.

Text: Nina Norén Foto: Magnus Ader Berg