Det börjar med händerna. En maska, och en till. Garn som löper mellan fingrarna. En rytm som upprepas om och om igen. För många människor är stickning och virkning mer än bara hobbyer – det är ett sätt att lugna nervsystemet, sortera tankar och hitta fokus i en vardag som annars känns splittrad.

Särskilt personer med adhd och autism, eller andra NPF-diagnoser beskriver ofta hur handarbete hjälper dem att reglera stress och rastlöshet. Men varför är det så? Och vad säger forskningen egentligen om sambandet mellan händerna, hjärnan och psykiskt välmående?

– När händerna hålls sysselsatta genom repetitiva rörelser upplever många att ett lugn infinner sig, berättar Joanna Nordstrand, doktorand Göteborgs universitet. 

Hon har studerat stickningens betydelse för psykiskt välmående i forskningsrapporten ”Promoting health through yarncraft: Experiences of an online knitting group living with mental illness” (Att främja hälsa genom garnhantverk: Erfarenheter från en online-stickgrupp som lever med psykisk ohälsa). 

Detta bekräftar också Sven Bölte, som är Professor/psykolog på Karolinska Institutet (KIND).

– Det finns flera möjliga förklaringar med visst stöd i forskning. Till exempel aktiveringsoptimering – där rörelse kan hjälpa till att nå en lagom nivå av uppmärksamhet. Eller kanalisering av rastlöshet – där lugna, rytmiska rörelser kan minska behovet av andra, mer störande rörelser eller tankar, förklarar han.

Forskarna har ännu inte kommit fram till om det är rytmen, känslan i händerna eller att det känns meningsfullt som gör att handarbete fungerar. 

 – Repetition och att man vet vad som ska hända kan göra det lättare för hjärnan att fokusera. Det liknar hur vissa använder upprepade rörelser för att lugna sig, säger Bölte.

Han pratar även vidare om begreppet stimming kontra handarbete: 

– Alla tre kan fungera som sätt att reglera sig själv genom rytm och förutsägbarhet. För stimming finns stöd i att människor själva upplever att det hjälper. Mindfulness och meditation har studerats mer och kan påverka kroppens stressreaktioner. Mindfulness tränar ofta att uppmärksamma när tankarna vandrar och återföra fokus, medan handarbete ofta är en meningsfull aktivitet med ett synligt resultat och struktur.

”Det är som en Fidget Toy – fast i garn”

För 43-åriga Liselotte Lindberg, som själv har adhd, började relationen till handarbete tidigt. Hon minns hur hennes mamma virkade röda julhjärtan och försökte lära henne redan som barn. Intresset fanns där långt innan hon fick sin diagnos – men först i vuxen ålder började hon förstå varför hon drogs så starkt till garn och textilier.

– Jag har ett starkt minne från innan lågstadiet av att mamma försökte lära mig att virka ett sådant hjärta, och det var inte alltid så lyckat, för tålamodet var ganska kort på den tiden. Sen fick jag ju min diagnos sent, när jag var 22 år. Men sedan dess har jag alltid haft något slags dragning till garn.

Även Cinnika Steensland, som driver Instagram-kontot Slöjdmakaren och är expert på allt som har med kreativ klädlagning, virkning, broderi, stickning, hållbarhet och klädåterbruk, att göra, relaterar till detta.

– Jag tror att det finns något väldigt harmoniskt i det. Det är lite som mindfulness – men också som en Fidget Toy. I dag har vi sådana hjälpmedel, men förr kanske det var att sitta och titta på tv och virka. Att hålla igång händerna.

Hon beskriver det som något som hjälper kroppen att hitta rätt nivå av aktivitet.

– Det blir tyst i huvudet.

Också Liselotte har fastnat för känslan av att det blir tyst i huvudet när hon virkar.

– Det är min meditation. Det ger mig lugn.

När rörelse hjälper koncentrationen

Forskning visar att repetitiva handrörelser engagerar flera delar av hjärnan samtidigt – områden som styr motorik, tajming och automatiserade rörelser. Det kan skapa ett slags motoriskt flöde där kroppen och uppmärksamheten arbetar tillsammans. För personer med adhd verkar rörelse ibland till och med kunna förbättra koncentrationen.

Studier visar att barn med adhd ofta presterar bättre i arbetsminnestester när de samtidigt får röra sig mer. Den motoriska aktiviteten verkar i vissa situationer hjälpa hjärnan att hålla fokus.

Cinneka känner igen sig.

– Jag har insett att jag är ganska dålig på att bara sitta och lyssna. Jag behöver ha någonting för händerna. Det gör stor skillnad i fokus.

Hon tror att handarbete hjälper eftersom uppmärksamheten redan får en riktning.

– Om man har ett sinne som lätt blir splittrat och tar in mycket intryck så hjälper handarbetet till att rikta fokuset. Ögon och händer får sitt – och då kan hjärnan faktiskt ta in det som sägs. När bara lyssna inte räcker så täcker det jag har i händerna upp. 

För Maria är virkningen i handen guld värd för att behålla koncentrationen på möten. 

– När jag sitter i möten och virkar, då är det mycket lättare att hålla tankarna i fokus och lyssna på mötet, jämfört med om jag sitter och bara lyssnar. När jag sitter i de här digitala mötena, då sitter jag gärna och virkar.

Och det gäller också för Liselotte, som alltid har med sig en stickning på heldagsmöten eller konferens.

– Jag var på en tredagarskurs i vintras. Jag tror att jag stickade klart fyra par raggsockor under kursen! skrattar hon. 

Ett skydd – men också något att vara uppmärksam på

Handarbete beskrivs ofta som återhämtning. Men för vissa är relationen mer komplex.

Cinnika berättar att hon på senare tid börjat fundera över att lugnet ibland också kan glida över i något annat.

– Jag har märkt att lika väl som att det är harmoniskt så kan det också bli lite maniskt. Ibland kanske jag egentligen bara behöver sätta mig ner och vila – men kroppen är så igång att jag känner att jag måste göra någonting.

Samtidigt försöker hon vara observant på skillnaden mellan återhämtning och att fortsätta driva kroppen framåt.

– Det hjälper verkligen mot stress och överstimulering. Men jag behöver också vara uppmärksam på att det faktiskt är återhämtning – och inte bara ett sätt att hålla igång stressen.

Det känner också Liselotte igen sig i: 

– För mig ger det en dopaminkick med variation. Inom stickningen och virkningen finns det någonting som heter Second Sock Syndrome. Har du stickat en raggsocka är du inte lika sugen på att göra nästa. Men jag kan verkligen hamna i hyperfokus när jag sitter i mitt syrum. Jag har svårt att bryta och tänker: ’Jag ska bara bli klar med den här lilla grejen’ medan min partner ropar: ’Du kommer väl ihåg att äta lunch älskling!’ Jag får en känsla av att jag måste fullborda det jag gör på något sätt. 

Cinnika använder ofta handarbete i sociala sammanhang.

– Då kan man gå in i sin lilla bubbla. Man blir lite skyddad från omgivningen. När det är ett sammanhang där det kommer vara väldigt många personer som jag inte riktigt känner och där man kanske inte känner födelsedagsbarnet superbra heller, då ser jag absolut till att ha med mig ett handarbete. För då slipper man sitta så spänd i kroppen och försöka hålla den här sociala masken hela tiden — se trevlig ut, le och vara peppig.

En motvikt till skärmar och informationsstress

I dagens samhälle lever många i ett konstant informationsflöde. Notiser, sociala medier och digitala möten kräver ständig uppmärksamhet. Forskare tror att taktila och låg-distraherande aktiviteter därför kan bli extra viktiga. Att lämna skärmen för en analog aktivitet kan minska den kognitiva belastningen och hjälpa hjärnan att återhämta sig.

Cinnika märker stor skillnad mellan handarbete och mobilscrollande.

– Scrollning är väldigt intrycksrikt och egentligen inte särskilt bra återhämtning för mig. Det är snarare något jag behöver dra ner på. Jag har märkt att det nästan är bättre att kombinera handarbete med podd än med tv – annars blir det för mycket intryck.

Liselotte å sin sida, har lärt sig virka och titta på tv samtidigt. Innan kunde hon inte titta på en film ens, utan att tappa fokus. Men med virkning eller stickning vid sin sida klarar hon det. 

– Då blir intryckssensorerna helt fyllda, det finns inte plats för mer i huvudet och tankarna behöver inte jaga runt i huvudet. Det blir skönt, tyst, och lugnt. Får jag en stickning i handen, kan jag plöja en serie och behålla fokuset på den. Jag slipper bli störd av att ’nu är grannen hemma’ och ’nu går någon utanför’ eller att ’det kör en bil förbi på vägen’.

Men Liselotte tycker egentligen att skärmar som du scrollar på och mobilspel är ett sämre sätt att bli återhämtad på.

– När jag fastnar i någonting som scrolling eller något mobilspel och ligger en hel dag på soffan och gör ingenting kan jag få ångest av det. Men ligger jag på soffan en hel dag och stickar, då känner jag mig duktig ändå. 

Maria Yvell, kallar sig för virkartist och garnbombare. Hon driver sidan Virka dygnet runt där hon genom kurser och workshops visar på den kreativitet och skaparlust som virkningen besitter. 

– Under de kurser jag hållit har deltagarna haft tid att sitta ner och prata. På mina grundkurser, har de har setts återkommande vid flera tillfällen och under flera timmar. Det öppnar upp för ganska förtroliga samtal och jag tror att det är någonting med händerna som öppnar upp för de samtalen. 

Hon menar att det är ett sätt att kliva undan från allt annat. Samtidigt som du koncentrerar dig och kanske lär dig någonting nytt och spännande är det svårt att bli splittrad. Sammanhanget, att flera samtidigt är lika fokuserade på någonting, skapar den kreativa bubblan. 

När händerna får ta plats får kroppen vila

Det taktila verkar också spela större roll än många tänker.

– På garnmarknader vill folk alltid känna och klämma. Man vill känna på materialet, på stickorna, på hur det ligger i handen. Jag tror att det är superviktigt – och det är logiskt att personer med större taktila behov dras till den här typen av aktiviteter, säger Cinneka.

För Cinneka behöver handarbetet heller inte alltid bli något.

– Majoriteten av mina projekt ebbar ut. Jag repar upp dem och gör något annat av dem. Så det är verkligen själva sysselsättningen som är det viktiga. Men att faktiskt bli klar med något – det är också en otrolig kick.

Forskningen pekar i samma riktning: meningsfulla aktiviteter verkar kunna stärka både välmående, identitet och känslan av återhämtning.

Kanske handlar det i slutändan om något ganska enkelt. Att vissa människor inte behöver färre intryck – utan rätt sorts intryck. Och att händerna ibland hjälper hjärnan att vila.

Virkning som läkande kraft

Maria Yvell började virka när hon fick en bok om att virka mormorsrutor. Hon mådde dåligt efter att ha blivit förälder för första gången, med en jobbig graviditet och förlossning. En dag tog hon fram den där boken.

– Och så började jag virka. Jag vet inte om ni upplevt det någon gång när ni provar någonting. Ni bara; det här kan jag! Jag kunde tolka instruktionerna och det liksom klickade i mig och jag kunde börja virka mormorsrutor.

Hon berättar att hon ville virka hela tiden och blev uppfylld av virkandet vilket var väldigt skönt för hennes välmående. 

– Jag virkade mig typ frisk. Det här kändes som min grej! Det var inte kopplat till min kropp eller till mitt mående. Det var bara någonting som var fritt från allt det. Och att jag fick utlopp för min kreativitet och skapande i det. 

Det bekräftar också forskaren Joanna Nordstrand som belyser sysselsättningens förändrande kraft för att påverka sitt mående:

– När det gäller arbetsterapeutiska teorier så finns det teorier som säger att allt vi sysselsätter oss med påverkar vårt mående på olika sätt. Vi kan alltså genom att börja eller sluta göra något, göra något mer eller mindre eller utföra aktiviteten på annat sätt förändra vår upplevelse av den och på så sätt förändra hur vi mår. 

Hon fortsätter att prata om vikten att hitta något som känns meningsfullt och kreativt. Precis som Maria gjorde:

– Här kan både det repetitiva (själva stickandet, maska för maska) vara hjälpsamt, men även att du har möjlighet att ägna dig åt en meningsfull aktivitet vara hjälpsamt. Om den nu är meningsfull för dig. Jag tror att vi alla behöver hitta det vi känner att vi mår bra av att göra, något skapande/kreativt, säger Joanna. 

Kanske handlar det i slutändan inte bara om garn, maskor eller färdiga projekt. Utan om att hitta ett sätt att få kroppen och hjärnan att samarbeta i en värld som ständigt drar uppmärksamheten åt olika håll. För vissa blir virkning och stickning just det: en rytm att hålla fast vid när tankarna rusar. Ett sätt att landa. Maska för maska. 

Text & Foto: Anna Lekberg & Martin Lindberg