Nicole, numera 17 år, skolkade, tappade motivationen och kände sig utanför i skolan. Men mötet med läraren och mentorn Patrik blev en vändpunkt som förändrade allt.

Nicole växte upp i en trångbodd tillvaro med många syskon och en ensamstående mamma. Hemma var det stökigt och svårt att få lugn, och hon sökte sig ofta bort. Samtidigt bar hon på en stark känsla av ensamhet.

– Det kändes som att typ ingen fanns där för mig, ingen ville vara med mig och allting. Så ja, det var bara jättejobbigt, säger Nicole.

I skolan blev utmaningarna ännu tydligare. Hon hade svårt att koncentrera sig och kände sig annorlunda.

– Asså jag har ju adhd. Jag har mer energi än vad andra har. Jag kan inte koncentrera mig lika mycket och det var jättejobbigt, säger hon.

Till slut tappade hon motivationen helt.

– Jag skolkade mycket i början av sjuan till åttan. När jag väl gick på lektionerna, så lyssnade jag inte, jag var bara där och spelade. Lärarna, de såg det, men de hjälpte inte mig så mycket, säger hon.

Beslutade sig för att göra en förändring

I åttan kom vändningen. Från ingenstans bestämde sig Nicole för att ta tag i sina betyg och försöka förändra sin situation.

– Jag tänkte bara jag kan inte fortsätta. Jag måste börja ta tag i mig själv, fokusera på mig själv, gå till skolan, göra mina föräldrar stolta, höja mitt betyg. Bara bli bättre, säger hon.

Men viljan i sig räckte inte hela vägen. Det var först när hon mötte rätt person som förändringen på riktigt tog fart. Den personen blev hennes mentor, Patrik.

– Han var den snällaste, roligaste och kreativa läraren jag någonsin träffat, säger hon.

Det som gjorde störst skillnad var hur han undervisade och bemötte henne.

– I vanliga fall har jag svårt att lära mig och förstå vissa saker, men han förklarade på ett sätt som gjorde att jag faktiskt förstod, säger hon.

Han såg när hon behövde extra stöd och fanns där i de stunderna.

– Han brukade hjälpa mig också när jag var ensam och han stöttade mig hela tiden, hela den tiden jag började bli bättre, berättar Nicole.

Från frånvaro till fullständiga betyg

Förändringen märktes snabbt. Nicole gick från att skolka och vara frånvarande till att nå höga betyg och ta skolan på allvar.

Men det som betydde mest var inte bara resultaten, utan känslan av stolthet – både hos henne själv och hos hennes familj.

– Alla var stolta över mig, mina föräldrar, min pappa speciellt. Han var jätteglad över det jag hade gjort, säger hon.

Text: Nina Norén Foto: Privat