Barn och unga med NPF befinner sig i en särskilt sårbar position i dagens digitala samhälle. Enligt NPF-experten Måns Lööf kan sociala medier och algoritmstyrt innehåll förstärka svårigheter, särskilt när sömn, stress och livsstil brister. Han efterlyser mer förebyggande arbete och större vuxennärvaro i barns digitala liv.
Att ge ett barn en mobiltelefon eller iPad öppnar en ny värld – men det kräver också närvarande vuxna. Måns betonar att vi måste vara medvetna om riskerna och aktivt delta i barnets sociala medieanvändning. Sociala medier styrs i stor utsträckning av algoritmer som formar vilket innehåll barnen möter, något som kan vara särskilt farligt för barn med adhd eller andra NPF-diagnoser som söker kickar.
– Algoritmerna kan förstärka beteenden och symtom, vilket ökar risken för koncentrationssvårigheter och destruktiva mönster om inte stöd finns, förklarar Måns.
Han menar att digitala miljöer kan förstärka sårbarhet hos barn med NPF. Mot denna bakgrund förespråkar Måns ett förbud mot sociala medier för barn under 16 år.
– Jag är för förbud mot sociala medier för barn under 16 år. Det skulle skydda många unga och ge dem en bättre grund innan de träder in i den digitala världen, säger han.
Hälsa som skyddsfaktor
Skärmar är bara en del av bilden. Sömn, kost och fysisk aktivitet är avgörande.
– Det är inte bara skärmar och sociala medier som påverkar, utan även sömn, fysisk aktivitet och kost, förklarar han. 56 procent av dagens ungdomar sover mindre än åtta timmar per natt, och 23 procent mindre än sex timmar. Dessutom ökar konsumtionen av energidrycker kraftigt, säger han.
– Stress ger symtom, och barn behöver förstå att många saker påverkar hur de mår. Det är viktigt att vi inte låter dessa frågor försvinna i periferin, säger han.
Han lyfter fram viktiga skyddsfaktorer som sömn, fysisk aktivitet och dagsljus. När barnet får tillräckligt av dessa stärks dess förmåga att hantera krav – även sådana som uppstår i den digitala miljön.
”Bygg samhället som en tandvårdsmodell”
Måns menar att samhället prioriterar fel när vi lägger resurser på akuta insatser i stället för förebyggande arbete. Han jämför med tandvården:
– Inom tandvården är förebyggande arbete basen. Man utbildar barn och föräldrar om tandhälsa, och de årliga kontrollerna kommer efter det. Inom samhället har vi i stället en omvänd triangel: psykiatrin ligger i toppen, och förebyggande arbete hamnar långt ner.
Han understryker också att kunskap om diagnoser inte räcker:
– Vi måste alltid komma ihåg att varje barn med NPF är unikt och behöver mötas utifrån sina förutsättningar. Vi kan inte behandla alla med adhd på samma sätt, utan det handlar om att möta det unika barnet, bygga relationer och ge förebyggande stöd. Det är komplext, men nödvändigt för att barn ska kunna navigera i både digitala och fysiska världar, avslutar Måns.
Text: Nina Norén Foto: Linnea Ranje & Pexels
