Det finns en föreställning i vårt samhälle om att föräldraskapet förändras i grunden när barnet fyller 18 år. Att man som förälder ska kunna luta sig tillbaka, släppa taget och se sitt barn kliva in i vuxenlivet med egna val, eget ansvar och ett samhälle som står redo att ta emot.
För många föräldrar till vuxna barn med NPF ser verkligheten helt annorlunda ut. När myndighetsåldern inträder blir inte föräldraskapet lättare, ofta blir det ännu svårare. Sekretessen blir en mur som stänger ute, insynen försvinner och den kunskap föräldrarna har om sitt barns behov tas inte längre till vara. Istället riskerar föräldrarna att ses som besvärliga, som sådana som inte kan släppa taget – trots att de i själva verket försöker vara den bro som håller ihop ett bristfälligt system.
I samtal som kommer till oss genom våra stödverksamheter återkommer samma berättelse: föräldrarna fyller i alla de mellanrum som vård och omsorg inte klarar av att täcka. De finns tillgängliga alla dygnets timmar, de planerar, påminner och kämpar. Och de oroar sig ständigt för vad som ska hända den dag de själva inte längre orkar eller finns kvar.
Samtidigt berättar många om hur osynliga de känner sig. Få frågar hur de själva mår, trots att de bär ett tungt lass, ofta under många år. Många söker aldrig hjälp, för fokus ligger alltid på det vuxna barnet, aldrig på den som står bredvid.
Det är därför hög tid att synliggöra alla anhöriga, och särskilt föräldrar till vuxna barn med NPF. De gör ett stort, oavlönat och livsviktigt arbete. De är vardagens hjältar som förtjänar att bli sedda, lyssnade på och hyllade.
Utan dem skulle vårt system ha ännu fler hål. Med dem får många vuxna barn med NPF den stabilitet och trygghet som gör livet möjligt.
Som verksamhetsutvecklare på Riksförbundet Attention har jag förmånen att möta dessa föräldrar – i samtal, på mötesplatser och i våra lokalföreningar. Jag bär deras röster med mig, och jag vill använda denna plats för att säga: vi ser er, vi hör er, och ert arbete är ovärderligt.
Fanny Eklund, verksamhetsutvecklare, Riksförbundet Attention
