Gustav Sundhs metod minskar konflikter och otrygghet genom en strukturerad rast och fritidsverksamhet. För att inkludera alla elever, särskilt de med NPF, behövs en förstående skolledare och engagerade skolgårdslärare.

Gustav Sundh är förstelärare i fritidshem och jobbar på Glömstaskolan i Huddinge, Stockholm. Han kallar sig Skolgårdslärare och har utnämnts till årets lärare i Stockholm, årets lärare i fritidshem av Lärarförbundet, tilldelats Svenska Barnidrottspriset och utsedd som eldsjäl av Ing-Marie Wieselgrens stiftelse för sitt engagemang och vardagsarbete i att främja människors psykiska hälsa. Han föreläser och delar kunskap och berättelser på sociala medier:

– Skolgård och omklädningsrum beskrivs av elever som skolans otryggaste platser, oavsett vilket land du befinner dig i. Det har vi vetat sedan folkskolans begynnelse, ingenting har ändrats. Det bör vara en självklarhet att varje skola har minst en skolgårdslärare.Jag föreläser i landet, Norden och snart England med missionen att rektorer ska förstå vikten av nyfikna och intresserade pedagoger som möter barnen på skolans otryggaste plats. Det är det jag gör. Barnen börjar i förskoleklass, sen hejar de på mig i tio år. 

Skolans hjärta

Han anser att det är tjänstefel att inte jobba aktivt med raster. De yngre barnen ägnar nära halva skoltiden utomhus under rasten där många släpps ut i ett vakuum och ändå förväntas hantera det sociala samspelet och där vuxna förväntar sig att värdegrunden bara ska funka, menar han:

Barnen med NPF är en av elevgrupperna som har sämst förutsättningar att hantera raster utan innehåll.

 – När det saknas trygga och närvarande vuxna som leder rastverksamheten så uppstår konflikter och missförstånd. Barnen med NPF är en av elevgrupperna som har sämst förutsättningar att hantera raster utan innehåll. Regler och rutiner bryts och konflikter uppstår. På min skola är vi skickliga på att svetsa samman alla olika personligheter och kluster av barngrupper. Där kommer en mård och en fiskmås, hur ska det gå ihop? Med en tydlig struktur, enkla regler och basala aktiviteter där elever kan hoppa in men även hoppa ut, går det att inkludera 850 elever i en meningsfull rast. Rastens konflikter uteblir när elever är sysselsatta. 

Gustavs skolgårdsverksamhet samverkar med hela skolan och fritidsverksamheten, oavsett tid på dagen möter eleverna samma verksamhet vilket skapar en känsla av sammanhang och tydlighet. En kvalitativ rastverksamhet kräver en skolledare som förstår värdet och vikten av att betrakta skolgården som en expanderad lärandeplattform, menar han: 

– Här kan elever lära sig att läsa, skriva, räkna och även få känna sig nöjda med sig själva. I rörelse bygger de fysisk självkänsla och i gemenskapen stärks de mentalt. Skolgården är skolans hjärta. Det kan svaja på många andra ställen, men med en fungerande skolgårdsverksamhet funkar det mesta.

Arena för konflikter

På Glömstaskolan får alla elever ta del av skolgårdsverksamheten som handlar om ökad fysisk aktivitet, träning i socialt samspel, att förebygga utanförskap och att ge alla barn en känsla av att få vara med i ett inkluderande sammanhang. När Gustav föreläser för skolpersonal och ledning om effekterna av en fungerande skolgård och fritidsverksamhet har många erfarenhet av att skolgården förvandlats till en arena för konflikter, få vet hur de ska förebygga och hantera situationen. 

– Det krävs kunskap och förståelse. När jag föreläser möter jag ofta personal som upplever att rasterna inte fungerar, ”stäng skolgården” och det blinkar rött på incidenter under rasten. Men ingen tar tag i lösningen. Jag förklarar hur de ska börja, att det kommer ta tid men att skolan kan se resultat efter ett halvår. Jag får många mejl som beskriver hur hälften av incidentrapporterna försvann, att tiden för konflikthantering minskats med åttio procent och att barnen känner sig trygga och trivs.

– När skolgården blir en plattform för fritidspedagogiskt lärande skapas förutsättningar för att aktivt motverka diskriminering, mobbning, otrygghet och utsatthet.

Vissa elever med NPF har erfarenhet av att ha uttryck en önskan om att få stanna inne på rasten, återhämta sig och exempelvis läsa en bok men fått till svar att det är krav på att vara utomhus: 

– Det är ett misslyckande från skolan att inte förstå elevens behov, att inte se att för vissa elever kan önskan om att läsa sin bok vara skillnad mellan liv och död, eller en avgörande faktor för om eleven kommer till skolan. Visst, skolgårdsverksamheten inkluderar utevistelse, men vid dåligt väder öppnar jag aulan och kör schackklubb. Alla pedagoger behöver ju vara flexibla och möta barnens behov.

Observera och leda 

Han återkommer till hans roll som en trygg vuxen som inte undervisar eller har krav på måluppfyllelse. En sådan roll krävs på en skola, särskilt när politiker efterlyser ordning och reda:  

– Det finns mycket som är knasigt i svenska skolsystemet där allt fler ”kringpersoner” som elevassistenter, specialpedagoger och resurspedagoger försvinner och ersätts med outbildad personal. Samtidigt menar politikerna att ”ungarna måste skärpa sig”. Jag möter alla elever på rasten, söker aktivt upp dem som gillar mig minst och ger dem uppdrag. Sen ägnar jag tid att skapa förtroende. Allt som inkluderar barn i grundskolan handlar om ledarskap. Mitt jobb är att se alla barn som annars hade haft ett jäkla helvete på rasten. 

Han beskriver sina elever som en klass på 850 barn från förskoleklass till nian. Två barn i varje årskurs håller han lite extra under sina vingar: 

– För dessa elever måste vi skruva och jobba extra. När jag fick ansvar att driva skolgårdsverksamhet observerade jag barnen varje rast under tre veckor. Vad gillar de? Var går de ut? I vilka situationer uppstår konflikter? Det finns grundläggande kunskap som alla pedagoger bör ha förståelse för – som att elever med NPF behöver mest stöd och bättre förutsättningar för att hantera rasten. Många elever pratar inte svenska och behöver ändå förstå hur rasten fungerar. Bildstöd är en förutsättning för att alla ska förstå rastens innehåll. 

För barnen utan bästis 

På Gustavs skolgård finns en lånebod med tennisracket, spadar, pingisracket, hopprep och hästhopphinder, inlines, fotbollar och mycket annat. Lånekort förvaras utanför boden, elever utses som bodenjobbare och ansvarar för utlåningen. Två led markeras där barnen inväntar sin tur: lämna eller låna. Han växlar trygga aktiviteter med nytt utmanande innehåll som styrs av barnens intressen. Ändå är det inte en lånebod som krävs för en fungerande skolgårdsverksamhet, menar han: 

– Det krävs helst två pedagoger som får förutsättningar att starta och driva en verksamhet. Dessutom krävs ett gemensamt förhållningssätt, lågaffektivt bemötande, en vilja att skapa känslan av sammanhang och ständigt vara på jakt efter barnen som inte gillar rast. Därefter fylls rasten med meningsfullt innehåll som inkluderar alla barn.

– Vi skapar aktiviteter för alla barn, men i synnerhet för barnen som saknar en bästis och för alla barn som går ut på skolgården och inte blir valda.  

Han återkommer till att konflikter minskas drastiskt när det förebyggande arbetet är på plats. Sysselsätts barnen blir effekten att de engagerar sig i en aktivitet före något dumt hinner inträffa. 

– Första minuterna på rasten är kritiska, nästan alla elever vet när de lyfter rumpan från stolen vad de ska göra. Mitt jobb är att fånga övriga elever. Det krävs inte nödvändigtvis fler vuxna på skolgården, det krävs utvalda pedagoger som skapar uppslukande innehåll. Om det ändå har uppstått incidenter informerar jag vårdnadshavare när konflikten är utredd. Det är viktigt för alla barn att föräldrarna har förtroende för skolan, jag vill inte lämna över bekymmer i deras knä. 

Skateboard & skavande sömmar 

Ungdomsåren inom skateboardkulturen och uppväxten med en autistisk lillebror har präglat hans perspektiv på skolgården:

– Jag bär många olika glasögon. Har man en gång varit en skateboardåkare lever man med någon form av brinnande kreativt kluster. Jag betraktar fortfarande kanterna i vår utomhusmiljö som potentiella möjligheter. I skateboarden pågår en kreativ process utan egentliga mål, inom kulturen finns den absolut finaste värdegrunden där alla får vara med i en gemenskap där stora snackar med små. I en skateboardhall slår 50-åriga gubbar i brädorna som en applåd när sjuåringarna åker. 

Han minns åren som skategänget hängde hemma hos honom samtidigt som lillebror spelade Nintendo i mjukaste byxorna.

– Jag har ju levt i väldigt nära relation till min bror. För mig är det inget konstigt att sömmarna skaver. Jag fattar att vissa elever kan ha ett brinnande intresse för ponnys, då pratar vi om ponnys som ett sätt att umgås. Jag tänker aldrig diagnoser. Jag tänker behov, intressen, förutsättningar. Vad kittlar den här ungen? Hur kan vi skapa någon form av lärande på gruppnivå med den här individen? Även om vissa leker vid sidan av så är de ändå med.

Åren på fotbollsplanen

Regleringar finns gällande en skolgårds storlek, men vad utevistelsen ska innehålla och vilken pedagogisk kompetens som krävs är oklart. Fortfarande finns skolor där vuxna i västar går på rastschema och som felaktigt anser att deras uppgift är att upprätthålla tillsynsansvaret – att barnen inte skadar sig själva, andra eller fastigheten, säger han:

 – Rasten är formellt grundskolans och därmed rektorns ansvar. Det finns däremot inget krav på utbildad personal som ansvarar för skolgårdsverksamheten. Det vill jag förändra. En ansvarig person som arbetar med relationer, trygghet och tillit på skolgården ger resultat och synergieffekter. Ett barn kan tycka att skolan är jobbig, men gå dit för att rasten är kul. På varje skola finns oftast den personen som har egenskaperna för att driva en skolgårdsverksamhet, tänk om den personen fick chansen att skapa en proaktiv och gynnsam verksamhet för skolans alla barn.

I en skola betraktades fotbollsplanen som den otryggaste platsen. Ofta är det just fotbollsplanen som skolpersonal beskriver som en konfliktzon. Han bestämde sig för att ta tag i situationen och ”bet sig fast” på fotbollsplanen tills det kändes som en trygg plats: 

– Jag stod där i snöstorm och solsken över två år. Det krävs bra vuxna som går ut på planen och leder barnen i en process som handlar om konfliktlösning. Att kunna säga förlåt och att det inte var meningen. Det handlar inte om att vuxna ska kasta ut en boll och säga åt barnen att spela boll. Fotboll behöver avrundas minuterna före rastens slut där en vuxen leder avslutet med några ord om vad som var bra och vad som inte fungerade. Alla tackar varandra för en god match. Delaktiga vuxna som leder leken är en förutsättning för att förebygga konflikter och kunna lösa dem när de uppstår. 

För mer kunskap om Gustavs metod: Följ hans konton på sociala medier, exempelvis på Facebook: Skolgårdsläraren. Läs hans böcker: Nyckeln till skolgårdens lärande och Berättelser från skolgårdens lärande.

Text: Caroline Jonsson Foto: Stefan Tell