Att vara ensamstående mamma och ta hand om barn med NPF – samtidigt som man själv lever med adhd – ställer livet på sin spets. Charlie har tre barn, varav två fortfarande bor hemma och kämpar med stora utmaningar kopplade till NPF och psykisk ohälsa. Under flera år har hon levt med pressen att aldrig kunna slappna av – men har ändå precis lyckats hålla sig ovanför ytan.

Sedan tio år tillbaka är Charlie ensamstående förälder på heltid. Nova, den äldsta, har flyttat hemifrån. Hemma finns fortfarande Manne, 15, och Bobo, 12 – samt hunden Happy. Pappan till barnen gick bort efter en längre tids missbruk. Charlie stod då ensam kvar med två barn som visade sig ha omfattande utmaningar kopplade till både NPF och psykisk ohälsa.

– Det är jobbigt att inte ha någon att bolla med. Någon som man kan dela ansvar med. Men det är också väldigt tråkigt att inte ha någon som man kan glädjas med när det går bra, säger hon.

Sökte kunskap och bad om hjälp

När diagnoserna gjorde entré i familjen hade Charlie väldigt begränsad kunskap om vad det egentligen innebar.

– När jag blev NPF-förälder, min yngsta son, han var först i familjen med att få diagnos. Det var hösten 2019, han fick autismdiagnos. Jag var liksom jordens grönaste NPF-förälder, berättar hon.

Från den dagen då diagnosen var ett faktum bestämde Charlie att hon skulle vara transparent med omgivningen. Hon sökte kunskap om NPF på egen hand och hoppade på föräldrautbildningar och andra utbildningar som hon blev erbjuden. Hon bestämde också att våga be samhället om hjälp.

– Jag bestämde mig redan då att jag skulle ta emot all hjälp som finns att få. Jag visste att det var mitt enda sätt att hantera det här. Jag och barnen fick jättemycket hjälp från Soc. Jag har aldrig skämts över mina barns diagnoser och jag tror att många föräldrar som känner en skam eller en stigmatisering runt barnens diagnoser, de kanske har svårt att be om hjälp. Men så fort man sänker garden och säger: jag behöver hjälp i det här, så blir livet väldigt mycket enklare.

Hon vet att hjälpen anhöriga erbjuds runtom i Sverige ser väldigt olika ut och är oerhört tacksam att kommunen hon bor i hade ett välutvecklat stödsystem.

Springer framför ett skenande tåg

Trots samhällets stöd och sin mammas ovärderliga insatser i familjen, upplever Charlie att utmattningen ständigt flåsar i nacken. Hon får aldrig riktigt pusta ut och återhämta sig då två av barnen mår dåligt parallellt.

– Mina barn har lyckats växeldra sitt dåliga mående så att jag kan fokusera på en åt gången, och då brukar den andra funka ganska bra. Sen när jag har lagat den här, då är det dags att laga den här och så håller vi på så där. Det gör ju att jag aldrig får vila helt och hållet. Jag har ju alltid jour, kan man säga. Det är dygnet runt och året runt, berättar hon.

Hon beskriver känslan som att ständigt vara jagad och att hon hela tiden bara springer snabbare och snabbare.

– Det är som att man har ett skenande tåg bakom sig och man bara springer så fort man kan framför för att det inte ska köra över en.

Hittills har det gått bra. Men jag vet inte hur det ser ut imorgon, säger hon.

Hon vet att hennes livsstil inte är hållbar i längden, men har ännu lyckats balansera på gränsen.

Sjukskrivning skulle innebära katastrof

Paniken över att bli utmattad och sjukskriven syns i hennes ögon. Hon älskar sitt jobb som tv-producent, komiker och föreläsare och vill inte tänka på ett liv där hon måste sjukskriva sig från jobbet.

– Jag får så mycket energi av att vara på jobbet. Jag har 40 timmar i veckan där jag verkligen kan hämta energi, ha roligt, prata med kollegor och fokusera på andra saker än mina barns mående, berättar hon.

Dessutom oroar hon sig för hur familjen, med enbart en inkomst, skulle kunna få livet att ens gå ihop utan att hon arbetade.

Försöker ta hand om sig själv

Trots den stora pressen och utmaningarna med att ta hand om barn med NPF och samtidigt leva med egen adhd, betonar Charlie vikten av att också ta hand om sig själv. Hon har lärt sig att sätta gränser och prioritera egen återhämtning för att orka i vardagen.

– Jag försöker få till pauser där jag bara gör saker som ger mig energi, som att gå ut och promenera eller lyssna på musik. Det är inte alltid lätt, men jag vet att om jag inte mår bra själv så klarar jag inte heller av att finnas där för mina barn, säger hon.

Charlie prioriterar sina åtta timmars sömn, försöker äta bra mat och rör på sig regelbundet. När ekonomin tillåter unnar hon sig också massage för att må extra bra. 

En annan viktig livlina för Charlie är humorn. Att kunna skratta – även när livet är kaotiskt – har blivit ett sätt att stå ut och få lite distans till eländet. Genom sitt arbete som föreläsare har hon gjort humor till ett verktyg för att sprida förståelse för NPF-livet.

– Jag har en humorföreläsning om hur det är att vara förälder till barn med NPF-diagnoser och att själv ha NPF-diagnos, berättar hon.

 Framtiden är oviss – en ständig kamp mot det okända

Charlie beskriver vardagen som att stå ensam med ansvaret för ett hem där barnens psykiska mående ständigt svänger. Hon liknar känslan vid att navigera bland osynliga grund, där varje dag handlar om att undvika nästa kris.

– Att leva i ett NPF-föräldraskap, det kan ju ibland för mig kännas som att jag står på kommandobryggan på en jättestor Finlandsfärja som bara kör rakt ut mot Atlanten, säger hon.

Framtiden är ett öppet hav – fyllt av osäkerhet, men också med en tvingande närvaro av att hålla sig på rätt kurs.

– Jag vet inte vad som finns där ute, jag vet inte vad som finns i framtiden, men jag vet att här och nu så måste jag undvika alla grund som man kan gå på, på vägen ut dit.

Text: Nina Norén Foto: Magnus Ader Berg

Se Attentions film med Charlie på Attention Play på Youtube.

Läs mer om Charlie här: www.charliemichaelsen.se