När FN:s barnkonvention blev svensk lag 2020 stod det klart: alla barn och unga har rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem. Ändå vittnar många unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) om att deras röster ofta drunknar bland vuxnas beslut och system som inte lyssnar.

Hos Attention UNG, ungdomssektionen inom Riksförbundet Attention, samlas unga med NPF för att förändra just det. Här får de ta plats, påverka, skapa gemenskap – och visa vad som händer när unga själva får representera sina erfarenheter.

“Vuxenvärlden säger: vi hör dig – men gör tvärtom”

För Matilda, 23, från Finspång, betyder engagemanget i Attention UNG mer än bara möten och projekt. Det handlar om att återta makten över sin egen berättelse.

– Det känns ofta som att vuxenvärlden simulerar att de lyssnar. De frågar vad vi tycker, men säger sedan att “våra händer är bundna”. Jag har gått till socialen med både problem och lösningar, men de gör raka motsatsen. Det är frustrerande, säger hon.

Matilda, som har autism, har själv erfarenhet av HVB-hem och jourhem – platser där hon ofta kände sig överkörd.

– Jag hamnade ständigt mellan stolarna, och ingen verkade riktigt lyssna. I Attention UNG fick jag äntligen en röst – och möjligheten att göra något meningsfullt av mina erfarenheter. Om min berättelse kan hjälpa någon annan att inte känna sig ensam, då är det värt allt, säger hon.

”Vi blir ofta behandlade som ett problem som ska lösas”

Amalia, 27, är från Stockholm och har adhd. Utöver sitt arbete i Attention UNG driver hon podden “Oss adhd emellan”, där hon pratar öppet om hur det är att leva med NPF. Hon beskriver sitt engagemang som ett svar på en ilska som fått växa för länge.

– Jag började engagera mig för att jag var trött på att känna att det inte fanns någon plats för oss i samhället. Vi blir ofta behandlade som ett problem som ska lösas – inte som människor med driv, känslor och kompetens, säger hon.

Genom sitt arbete som ambassadör och TikTok-ansvarig i Attention UNG får hon göra just det – lyfta ungas röster.

– Här får jag faktiskt en syl i vädret. Jag får stå upp för det jag tror på. Det handlar om rättvisa – om att vi ska ha samma rätt till ett fungerande liv som alla andra, säger hon.

”Vi är starkare tillsammans”

Ludwig, 24, bor i Linköping och har autism. Han gick med i Attention UNG för att unga som honom ska kunna känna sig representerade.

– Det är viktigt att vi med NPF får säga vad vi tycker. Vi är ofta mer utsatta, och det gör det svårare att få sin röst hörd. UNG ger oss en plattform där vi faktiskt kan påverka, säger Ludwig.

Han menar att mycket fortfarande brister – särskilt i skolan.

– I skolan blir man inte tagen på allvar. Det är svårt att påverka beslut eller förklara vad man behöver. Jag tror många skulle må bättre om de bara fick rätt anpassningar från början, säger han.

Rätten att bli lyssnad på

I Barnkonventionens artiklar 12 och 13 står det tydligt: Barn och unga har rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem, och vuxna ska ta deras åsikter på allvar. De har också rätt till yttrandefrihet – att fritt söka, ta emot och sprida information. Men frågan är – fungerar det så i praktiken?

– Nej, absolut inte. Man lyssnar först när det blir problem – men då kan det redan vara för sent, säger Amalia.

Matilda håller med, och beskriver hur vuxnas brist på tillit kan göra mer skada än man tror.

När du gång på gång blir överkörd i beslut som rör dig, börjar du tvivla på dina egna behov. Till slut vet du inte längre vad som hjälper dig. Hade de bara involverat oss från början hade det gått mycket bättre, säger hon.

Alla tre återkommer till samma sak: vikten av att barn och unga med NPF själva får vara med och påverka.

– Det är bara vi som vet hur det är att leva med NPF. Det pratas så mycket om oss – men väldigt sällan med oss. Politiker och vuxna bestämmer hur vi ska “hanteras” utan att ens ha följt med oss en dag, säger Amalia.

“Vi är människor – inte diagnoser”

På frågan vad de skulle vilja säga till beslutsfattare kommer svaren snabbt.

– Se bortom NPF. Vi är människor först. Bemöt oss som det. Och om du gör fel – säg det! Vi får sällan en ursäkt, trots att det handlar om våra liv, säger Matilda.

– Vi finns, vi är många, och vi lider. Om vi bara fått gehör hade våra liv sett helt annorlunda ut – och samhället hade tjänat på det också, säger Amalia.

– Alla orkar inte stå upp och ta plats. Då måste vuxenvärlden skapa trygga vägar för oss att uttrycka oss. Annars tystnar många, säger Ludwig.

Ett samhälle som lyssnar

Om Sverige tog ungas röster och rättigheter på allvar, tror de att mycket skulle se annorlunda ut.

– Självmordstalen skulle sjunka, och fler skulle känna tillit till vården. Det handlar inte bara om diagnoser – alla barn mår bättre av anpassningar, säger Matilda.

– Vi skulle inte ha lika stor skolfrånvaro. Unga med NPF skulle ha lättare att både få och behålla arbete. Mycket skulle fungera bättre om vi bara blev lyssnade på från början, säger Ludwig.

– Det hade varit ett snällare samhälle. Ett samhälle där ingen behöver känna sig fel, säger Amalia.

Attention UNG gör skillnad

För Matilda, Amalia och Ludwig har gemenskapen i Attention UNG varit en vändpunkt. 

– Det bästa är att få träffa andra unga som vet hur det känns. Att höra deras erfarenheter och se att vi tillsammans kan förändra något, säger Ludwig.

– Jag har fått vänner, byggt självförtroende och fått erfarenheter att skriva på CV:t. Jag vågade knappt prata inför två lärare i högstadiet – nu har jag stått på scen inför 10 000 personer – och träffat både statsministern och socialtjänstministern!, säger Matilda.

– Att engagera sig är inte bara viktigt för samhället – det är bra för en själv. Man går från att känna sig maktlös till att känna sig betydelsefull, säger Amalia.

”Ljuset finns i slutet av tunneln – men vi behöver gå dit tillsammans”

Attention UNG vill vara just den platsen – där unga med NPF får känna gemenskap, makt och framtidstro.

– Vi kan skrika hur mycket vi vill var för sig, men tillsammans blir vi en kör. Ju fler vi är som vågar berätta, desto större chans att något förändras, säger Matilda.